Jag sitter just nu på mitt hotellrum på Unawatuna Beach Resort i Sri Lanka och försöker sammanfatta lite av det vi upplevt de sista 11 dagarna. "Vi" är ett gäng från Korskyrkan och Harvest Center som tillsammans med Evangelisterna Michael Lahtinen och Mikael Bohman haft en femdagars kampanj i Passara. John Ted Berge och jag hade ledarseminarier i tre dagar och predikade utöver det i några lokala kyrkor. Det var fantastiskt kul!

Vi kom till Columbo på morgonen den 17 maj och fortsatte med buss till en stad som heter Passara och ligger mitt i Sri Lanka uppe bland bergen. Vi kom fram halv fyra på tisdag morgonen (18/5) till ett enkelt hotell i anslutning till en the fabrik. Vi sov några timmar innan vi blev utskickade till olika byar för att predika. Mitt team åkte "Tuk Tuk", en liten trehjulig mopedbil, i en och en halv timme längs slingriga bergsvägar tills vi kom till en liten by. Där predikade jag i en liten husförsamling innan vi åkte till nästa by där Jonas predikade.

Därefter ägnade vi oss åt att gå på gatorna i Passara för att bjuda in människorna till kampanjen. Förmodligen hade det aldrig gått en vit person på gatorna i Passara förut, för de verkade tycka att vi var väldigt exotiska:) Jag blev förälskad i Passara med en gång. Folket är så vänliga och fina. De lever mycket enkelt, och det känns som de lever helt ovetande om världen runt om kring! Att ta sig därifrån kostar förmodligen mer än vad de har råd med.

Kampanjen drog i gång på onsdag kväll och höll på till söndag kväll. På förmiddagarna hade jag och Jon Ted seminarier för lokala kristna, framförallt ledare. Det var fantastiskt kul att vara med och uppmuntra och stärka dem i deras tro med Guds Ord! Kampanjkvällarna var också fantastiska. Det var enormt att få bevittna hur hundratals människor gensvarade på frälsningsinbjudan och hur många människor som blev helade och befriade. Fantastiskt! Det var en fröjd att höra Mikael Lahtinen och Mikael Bohman predika evangelium!

Personligen var det enormt att få vara med och betjäna dessa människor. Bland annat fick jag be för en kvinna som var helt blind, och hennes blick blev annorlunda - och hon fick sin syn tillbaka! Flera döva fick sin hörsel tillbaka, tumörer försvann, etc. Jag kommer aldrig glömma den lilla flicka som varit döv sen födseln, som såg så förvånad och glad ut på samma gång när jag bad för henne och hennes hörsel började fungera! Hennes mamma jublade! En kvinna kom fram med stora utslag på händerna och sa att "det bränner inifrån". Hon var hindu, och när jag bad för henne sa Anden att jag skulle binda sjukdomsanden i henne. När jag gjorde det slogs kvinnan omkull och anden manifesterade sig genom att förvrida hennes ansikte, sen kastade jag ut den i Jesu namn och hon blev helt lugn och fri från sin plågoande. Hon tog tacksamt emot Jesus efter det!
Dessa exempel är bara axplock på vad Jesus gjorde de här dagarna. Vi var många som betjänade dessa människor, så historierna om vad Jesus gjorde dessa dagar skulle nog kunna bli en hel bok. Men det som gjorde mest intryck på mig var att se och höra hundratals bekänna Jesus som sin Herre, be honom om förlåtelse för sina synder och be Jesus komma in i deras hjärtan för evigt! Nu arbetar de lokala pastorerna och församlingsmedlemmarna med uppföljningen, och det vore roligt att få höra segerrapporter därifrån om ett tag när de fått döpa människorna och församlingarna fördubblat sina medlemsantal.
På söndag kväll åkte vi från Passara mot Unawatuna som ligger på kusten. Vi kom fram på morgonen vid 7 tiden. Jag åkte på min andra magsjuka på en vecka så den resan var allt annat än angenäm. Bussen vi åkt i är inget vi ens skulle hitta på skroten hemma i Sverige.
Och nu har vi haft ett par fina dagar vid kusten då vi tagit igen oss, en del har återhämtat sig från magproblem och jag har definitivt tagit igen de eventuella hekton jag förlorat;)
Sammanfattningsvis kan jag säga att Jesus har blivit förhärligad den här resan, och många människor som aldrig hört evangelium har nu fått smaka och se att Han är god och att Jesus älskar dem! Mission finns nu starkare i mitt hjärta än någonsin, och jag är övertygad om att ingen av oss är oberörd.
Nu ska jag packa väskorna, vi åker mot flygplatsen i kväll. Borta bra, men hemma bäst. Jag längtar så otroligt mycket efter Therese och barnen!
Och jag ser fram emot att predika hemma i Korskyrkan på söndag!