Posted by: Daniel in Untagged on
May 26, 2010
Jag sitter just nu på mitt hotellrum på Unawatuna Beach Resort i Sri Lanka och försöker sammanfatta lite av det vi upplevt de sista 11 dagarna. "Vi" är ett gäng från Korskyrkan och Harvest Center som tillsammans med Evangelisterna Michael Lahtinen och Mikael Bohman haft en femdagars kampanj i Passara. John Ted Berge och jag hade ledarseminarier i tre dagar och predikade utöver det i några lokala kyrkor. Det var fantastiskt kul!
Vi kom till Columbo på morgonen den 17 maj och fortsatte med buss till en stad som heter Passara och ligger mitt i Sri Lanka uppe bland bergen. Vi kom fram halv fyra på tisdag morgonen (18/5) till ett enkelt hotell i anslutning till en the fabrik. Vi sov några timmar innan vi blev utskickade till olika byar för att predika. Mitt team åkte "Tuk Tuk", en liten trehjulig mopedbil, i en och en halv timme längs slingriga bergsvägar tills vi kom till en liten by. Där predikade jag i en liten husförsamling innan vi åkte till nästa by där Jonas predikade.
Därefter ägnade vi oss åt att gå på gatorna i Passara för att bjuda in människorna till kampanjen. Förmodligen hade det aldrig gått en vit person på gatorna i Passara förut, för de verkade tycka att vi var väldigt exotiska:) Jag blev förälskad i Passara med en gång. Folket är så vänliga och fina. De lever mycket enkelt, och det känns som de lever helt ovetande om världen runt om kring! Att ta sig därifrån kostar förmodligen mer än vad de har råd med.
Posted by: Daniel in Untagged on
Apr 21, 2010
Efter ett låååångt uppehåll kom jag i gång med träningen igen. Vad skönt det är när man väl kommit igång! Nu har jag upprättat en god vana att träna några gånger i veckan på gymmet. Jag mår bättre, är piggare och gladare när jag tränar. Allt det här visste jag egentligen när jag inte tränade, ändå var det ett stort motstånd inom mig till just träning.
Visst är det märkligt? Man vet något bra, men gör det ändå inte! Istället blir man expert på att rada upp ursäkter för att "det inte går just nu". Alla har lika många timmar på dygnet, och jag jobbar mycket mer än heltid - ändå upptäcker jag (till viss förvåning) att det funkar, när jag väl bestämt mig! När man haft ett långt uppehåll som jag haft, så upptäcker man på nytt muskler man glömt bort att man hade.
Efter ett tag upptäckte jag även att jag blivit starkare och uthålligare än tidigare, och det sporrar mig till att fortstätta. Även under perioder då träningen känns tung och tråkig.
Posted by: Daniel in Untagged on
Dec 4, 2009
Denna vecka är närmar sig finalen och höjdpunkten, nämligen söndagens gudstjänst. På söndag predikar Ove Hellström, jag ser som vanligt fram emot att höra budskapet och möta Gud tillsammans med er som kommer. Det är feststämning på söndagarna!
I veckan har jag varit i Märsta två dagar och undervisat på Harvest Centers bibelskola. Harvest Center är verkligen en församling som man känner sig hemma i, de är så välkomnande och har en positiv attityd. Jag känner mig verkligen hemma där och ser det som en förmån att komma dit och undervisa dessa härliga elever.
I dag har jag undervisat på vår bibelskola i Gävle, i ämnet "Andens enhet". Det är ett ämne som verkligen ligger i tiden, inte därför att det är "politiskt korrekt" utan för att det är något som ligger på Guds hjärta och nedskrivet i Hans agenda. I Johannes evangeliums 17 kapitel finns Jesu förbön för oss nedskriven, och där ser vi tydligt att Hans vilja och bön för oss är att vi alla ska bli ett.
Posted by: Daniel in Untagged on
Nov 30, 2009
Det är måndag morgon och en ny vecka... Men för mig som pastor känns alltid måndagar som sista dagen i veckan eftersom det är min lediga dag.
Helgen som varit har innehållit mycket, men höjdpunkten för min del var att viga Madeleine och Jerker i Böna kapell. Bröllop är något av det vackraste och starkaste gudstjänster man kan vara med om!
Ett bibelord i Höga visan tycker jag är så vackert;
"Sätt mig som ett sigill på ditt hjärta, som ett sigill på din arm. Ty kärleken är stark som döden, dess svartsjuka obetvinglig som dödsriket. Dess glöd är som eldsglöd, en HERRENS låga." (H.V. 8:6)
Idag är det många som tappat tron på livslånga äktenskap och trohet. Men för Gud är allt möjligt, och för dem som tror på Honom är allt möjligt! Det är inför Honom som instiftat äktenskapsförbundet som vi får lova varandra evig trohet, och det är i Hans kraft vi kan upprätt hålla förbundet mitt i en värld där det anses nästintill omöjligt.
Tiden bara "flyger iväg" känns det som, men tittar jag tillbaka så ser jag att mycket har hänt också. Ni känner säkert igen känslan! Hur som helst så var det på tiden att något hände här på bloggen, så här kommer en liten uppdatering.
På bibelskolan har vi haft en hel del fina besök av gästande föreläsare under november. John-Ted Berge från Harvest Center i Märsta, en god vän och stark församlingsbyggare som undervisade i "Dynamiskt ungdomsarbete". Curt Johansson, Trosgnistan, en gudsman med mångårig erfarenhet av apostoliskt församlingsbygge som undervisade i ämnet "Det profetiska i tiden".
Nu på fredag är det öppet seminarium med Robert Fallstam som undervisar om Bibelns grundtext. Vilket spännande ämne! Kom på fredag om du har möjlighet. Du anmäler dig på expeditionen mellan 07.45-08.00 och sedan startar vi kl 08.00. Det kostar bara 100 kr att vara med. Det blir en kanondag, så kom med förväntan!
Göran och jag har varit här uppe i Örnsköldsvik några dagar nu och varit med på pingströrelsens evangelistvecka för Norrland. Det har varit fantastiska dagar med starka möten och vi har mött många härliga människor. Framförallt har vi mött en stor öppenhet för Anden och en längtan efter genombrott.
Dessutom mötte vi en sådan otrolig kärlek och gästfrihet från vårt värdpar, K-G och GunEva Larsson, pastorspar i Ö-viks Pingstförsamling. Tack för att vi fick gästa ert hem och församling!
Temat för konferensen var "Norrland för Kristus" och det känns att de menar allvar. Det finns en stark längtan efter att vara den väckelserörelse man är kallad att vara, att lägga ner sitt eget och få gå i den helige Andes kraft, upptagna med att föra människor till Jesus.
"Man lär sig så länge man lever" har någon slagit fast, och jag är beredd att hålla med. Jag var ledig i helgen och spelade golf för första gången i mitt liv tillsammans med ett gäng gamla arbetskamrater. Vi gick en 9-håls runda, s.k. Pay and play ("inga förkunskaper behövs" - stod det skyltat... ). Det var mycket svårare än jag trott, men riktigt kul att göra något sådant tillsammans - och alla var nybörjare.
När jag såg flaggan vid hålet drygt 300 meter bort tänkte jag: "här gäller det att ta i ordentligt", så jag tog i som en rysk kulstötare och svingade klubban med all kraft på bollen. Och, ja, den kom långt! Men samtidigt som jag triumferande konstaterade detta kände jag att det hände något bak i ryggen. Men envis som jag är fortsatte jag, trots smärta, att svinga klubban för att genomföra golfrundan. Vårt lag vann!
Nu har jag lärt mig (hoppas jag) att lyssna på kroppens signaler och ta det lugnt när något sådant inträffar... för dagen efter kunde jag vare sig sitta, gå eller stå. Jag fick ligga ner med ständig smärta, det spelade ingen roll vilken ställning jag befann mig i! (Kan tillägga att jag inte vilade och tog det lugnt efter golfrundan och min kära fru konstaterade: "Du får skylla dig själv")
Idag mår jag mycket bättre och är mycket rörligare, men den här händelsen har ändå något positivt med sig. Jag blev tvungen att stilla mig, kunde inte göra så mycket mer än att be, läsa bibeln, lyssna på predikningar på internet och på tisdagen kunde jag använda telefonen och datorn. Så jag har fått en hel del gjort ändå, även om man känner sig otroligt begränsad när man har ryggskott!
Det är söndag morgon och jag sitter på kontoret efter ett par timmars bön och bibelläsning inför gudstjänsten idag. Jag känner förväntan på Herren att den här dagen kommer Han möta många behov hos folket. Varje nytt möte är lika spännande tycker jag, man kan bara ana vad som kommer hända - men Herren vet! Predikan är inte klar bara för att utkastet är färdigt, predikan är en händelse och det är inte förrän den talats ut i gudstjänsten som det är klart. Och det är inte ens alltid klart då heller för den delen, utan Ordet verkar i många lång tid efteråt.
I hade jag förmånen att umgås några timmar med Johannes Långs, vår tilltänkta ungdomspastor. Jag skulle till Bollnäs fram och tillbaka så vi passade på att be och prata med varandra i bilen och under lunchen i Bollnäs. Jag är så tacksam till Gud för Johannes, ju mer jag lär känna den mannen desto mer växer min tacksamhet till Gud för att han skickat hit honom. För det är just vad som hänt! Johannes har upplevt Guds kallelse till Gävle för att bygga upp ett starkt ungdomsarbete i församlingen. Och jag märker att han tänker större än att bara räkna in församlingsmedlemmar och deras ungdomar, Johannes vill ta med ungdomar ut och rycka in fler i Guds rike. Så, be för Johannes, be för ett starkt växande arbete bland ungdomar!
Johannes välkomnas in i församlingen idag, så kom och lär känna honom. Han är dessutom nyförlovad med Linda Mårtensson, så passa på att gratulera det fina unga paret!
Nu hör jag att folket börjar komma till kyrkan. Daniel Forsling övar för fullt på trummorna och de andra musikerna och sångarna kommer snart. Vi har otroligt bra lovsångsteam med duktiga och hängivna sångare och musiker! Jag ska byta om och gå ner och hälsa på dem, nu är det äntligen snart dags att fira gudstjänst tillsammans. I dag ska jag predika med utgångspunkt från Psaltaren 91, med budskapet "var inte rädd"!
Vilken helg! Helt fantastisk. Tack alla medarbetare för era insatser för en lyckad helg!! För er som inte vet kan jag berätta att vi var på Dalagården utanför Svärdsjö på församlingsläger. Det är så kul att vara tillsammans med er! Att göra mat och äta tillsammans, leka, tävla, skratta tillsammans.
När vi kom hem sa min grabb Emanuel att det är synd att ett år är så långt. Jag frågade varför han kom att tänka på det och han svarade, "jo - det är ju bara församlingsläger en gång om året." Han kom snabbt med förlaget att det skulle vara varje helg istället och jag svarade lite trött att "då blir det inte lika roligt, om det är varje helg." Och så är det. En del av det roliga är ju att se fram emot något, längta till det och sen efteråt kunna prata om det som vi gjorde, skratta åt spexet och vara tacksamma för det Gud gjorde i våra liv. För även om mycket handlar om att ha trevligt tillsammans en sådan här helg, så är det bestående ändå det Gud gjorde i våra liv. Och Han gjorde mycket i helgen!
Många fick uppleva personliga tilltal från himlen den här helgen. Guds Ande var starkt utgjuten över oss och Andens enhet, som ju temat för helgen var, stärktes. Jag upplever att vi står inför stora trosäventyr i framtiden som församling och att vi nu mönstrar in i armén för att inta nya områden (jag älskar armé-liknelser, ni får ursäkta!). Nu är det inte mot kött och blod vi strider säger Efesierbrevets sjätte kapitel, "utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna." Jag är övertygad om att Guds rike kommer vinna mycket mark i vår tid och jag önskar av hela mitt hjärta att vi får se en landsomfattande väckelse nu! Församlingens tid var inte förr, utan nu! Tro handlar om nuet, och det är i tro vi ska gå som kristna. Det är på Guds löften vi ska lita på, inte på vad någon annan eller något annat säger.
Wow! Vad upplyft man blir av en dag i Guds Ord. I morse lyfte jag skrot så svetten lackade, tycker det är ett underbart sätt att börja dagen på. Samtidigt som kroppen får jobba, kan jag välja mellan att vara social och prata med folk eller bara vara för mig själv och lyssna på undervisning på mp3:n. Jag trivs mycket bra på Friskis och Svettis i Gävle, kan verkligen rekommendera det stället!
Sen har jag suttit hemma och förberett mig inför helgen, varit i bön för er alla som kommer till lägret på Dalagården och lyssnat till Herren genom Anden och Ordet. Det kommer bli en makalös helg, helt otroligt bra kommer det bli! Temat för helgens läger är "Andens enhet" och jag är övertygad om att denna helg kommer betyda mycket för det Gud vill göra genom oss den här tiden. Jag har upplevt att jag ska tala över något så grundläggande som "Tro" på lördag kväll, för de utmaningar vi står inför just nu behöver vi den grunden för våra liv. Annars sjunker vi eller faller, istället för att stå fasta och övervinna.
"Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, ty den som har gett oss löftet är trofast...vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade. Vi hör i stället till dem som tror och vinner sina själar." Hebr 10:23, 39
Församling 
